En fråga från Ida:
Hej Hedda! Älskar din blogg och att du delar med dig av ditt liv med elitidrott och studier samt lite ungdomsliv! inspirerande då jag själv gör en elit satsning fast i Sverige och i en annan idrott. Jag har på senaste tid blivit större, fått en muskligare kropp, inte tjockare om man säger så. Detta är bra eftersom jag måste ha muskler och det är viktigt för min satsning, så jag tycker att det är kul och är glad över min kropp och muskler.. Samtidigt känns det jobbigt också.. Att bli större lixom, gå upp storlek på kläder, väger mer.. men jag är ju inte tjock utan kroppen kommer bara ta till fördel av det.. men hur tänker jag, tkr det är jobbigt ibland! Har du också haft sånna tankar?
Tack, vad kul att du tycker det är inspirerande att läsa bloggen, det gör mig glad!
Till din fråga, jag förstår precis vad du menar. Jag kan garantera att du inte är ensam om sådana tankar, kroppsfokus och ideal har tyvärr blivit en stor grej både inom idrott och i samhället i stort. Precis som du säger så är det bra att du bygger muskler, i de allra flesta sporter är det fördel att ha muskler. Jag är verkligen ingen psykolog och känner man att sådana tankar kommer allt mer frekvent eller påverkar ens liv så är mitt tips att ta hjälp av expertis. Min erfarenhet och vad jag tycker fungerar för mig om jag får tankar om min kropp som påverkar mig negativt är
1. Observera tanken, det är bara en tanke och ingenting som säger att det är sant. (om det handlar om muskler så är det lätt att vända tanken till något positivt - det kommer hjälpa en att bli snabbare, starkare, uthålligare etc. och göra att man presterar bättre)
2. Jag tittar mig inte spegeln de dagar och väljer kläder som är lite större, alltså inte de tightaste jeansen (tips om man jämför sig med andra är att undvika instagram).
3. Det finns mycket bättre saker att lägga energi och tankekraft på än på hur man ser ut. Jag brukar istället känna en tacksamhet över att jag är frisk och skadefri (om jag är det) och att jag faktiskt kan träna det jag vill, det är inte en självklarhet.
Hej Hedda! Älskar din blogg och att du delar med dig av ditt liv med elitidrott och studier samt lite ungdomsliv! inspirerande då jag själv gör en elit satsning fast i Sverige och i en annan idrott. Jag har på senaste tid blivit större, fått en muskligare kropp, inte tjockare om man säger så. Detta är bra eftersom jag måste ha muskler och det är viktigt för min satsning, så jag tycker att det är kul och är glad över min kropp och muskler.. Samtidigt känns det jobbigt också.. Att bli större lixom, gå upp storlek på kläder, väger mer.. men jag är ju inte tjock utan kroppen kommer bara ta till fördel av det.. men hur tänker jag, tkr det är jobbigt ibland! Har du också haft sånna tankar?
Tack, vad kul att du tycker det är inspirerande att läsa bloggen, det gör mig glad!
Till din fråga, jag förstår precis vad du menar. Jag kan garantera att du inte är ensam om sådana tankar, kroppsfokus och ideal har tyvärr blivit en stor grej både inom idrott och i samhället i stort. Precis som du säger så är det bra att du bygger muskler, i de allra flesta sporter är det fördel att ha muskler. Jag är verkligen ingen psykolog och känner man att sådana tankar kommer allt mer frekvent eller påverkar ens liv så är mitt tips att ta hjälp av expertis. Min erfarenhet och vad jag tycker fungerar för mig om jag får tankar om min kropp som påverkar mig negativt är
1. Observera tanken, det är bara en tanke och ingenting som säger att det är sant. (om det handlar om muskler så är det lätt att vända tanken till något positivt - det kommer hjälpa en att bli snabbare, starkare, uthålligare etc. och göra att man presterar bättre)
2. Jag tittar mig inte spegeln de dagar och väljer kläder som är lite större, alltså inte de tightaste jeansen (tips om man jämför sig med andra är att undvika instagram).
3. Det finns mycket bättre saker att lägga energi och tankekraft på än på hur man ser ut. Jag brukar istället känna en tacksamhet över att jag är frisk och skadefri (om jag är det) och att jag faktiskt kan träna det jag vill, det är inte en självklarhet.
Från Livigno för ett par år sedan. Jag hade just börjat springa efter en skada, tacksam och glad för att jag kunde springa igen och att kroppen fungerade.
