Tävlingarna i Vail blev för min del de sämsta hittills i år. Jag gick på en så kallad "höjdsmäll" i lördags. Totalt svart för ögonen när jag gick i mål. Jag kan säga att tävla på nästan 3000 m.ö.h (2600) är inte så kul när kroppen är sliten, det är så hårt. Brutalt. Söndagen var bättre, men fortfarande väldigt slitsamt. Missade pallen men en halvsekund, tur det var Anne Siri och en CU-åkare som var före mig, då gjorde det inte så mycket. För första gången sedan jag flyttade hit kände jag i söndags när jag klev in i lägenheten att jag så gärna hade velat satt mig till ett dukat middagsbord hemma och äta mammas mat. Jag fick en sån flashback till tidigare år - när man på söndagskvällen kom hem trött och hungrig efter en tävlingshelg till dukat bord, till den godaste maten lagad med de bästa råvarorna och mycket kärlek. I söndags hade jag nästan kunnat gjort vad som helst för att få en kväll hemma hos mamma och pappa. Jag låter sällan min emotionella sida ta över så snabbt tänker jag på att saknad är bara en känsla och helt normalt. Att jag kände en saknad just då var för att jag var sliten. Sömn och mat är de bästa ingredienserna för att bli pigg och på bra humör igen. Innan jag somnade i söndags skrev jag ner några saker jag var tacksam för och de som hade varit bra med helgen (jag brukar göra så när jag är besviken eller ledsen för att få lite perspektiv och fokusera på de positiva sakerna istället). För mig hjälper det och jag somnade med en bra känsla.
Denna vecka är busy, tre tentor och en skrivuppgift. Två är redan avklarade, besviken med den ena och nöjd med den andra. Försöker att påminna mig själv om att en dålig tenta inte är hela världen, det kommer nya chanser och att det absolut inte har någon betydelse alls långsiktigt sett. Jag är väldigt sliten i kroppen, vilopulsen är hög och jag har svårt att komma till ro på kvällarna trots att jag är trött. Två tydliga signaler för mig att jag inte ska träna. Väldigt passande att det blev så denna veckan när jag ändå har så mycket i skolan just nu, då är det bara att köra på där istället. Lika viktigt är det att ta paus ibland. Det är något jag vill bli bättre på - att vara på/av. 100 % fokus och effektivitet när jag tränar eller pluggar men sedan kunna ta pauser och inte ens fundera över det. Nu ska jag cykla ner till ski-building och rengöra mina skidor från helgens tävlingar.
Vi dissekerade en gris idag i Biologi-labkursen. Grisar är ganska lika människor så det var så spännande att titta igenom alla organ. Jag har alltid haft en dröm om att bli kirurg..eller rättsläkare, det verkar spännande. Fast jag vill hellre försöka rädda liv så rättsläkare kommer jag aldrig att bli. Så hjärtat är den bruna klumpen ovanför levern som är den stora blåa klumpen. Intressant minst sagt!
